Vad hände sen?

Sen några månader tillbaka är jag hästlös. En dag som idag saknar jag dom. Är uppvuxen med julaftonsritter och hade gärna ridit idag. Men de flesta dagarna är jag nöjd över att jag slipper slitet det innebär att sköta två hästar själv. Dessutom kan jag inte vara ledsen för jag har hittat världens bästa hem till hästarna.

Chili har jag sålt till min f.d. lärare, en person jag beundrar för hennes hästkunskaper. Hon är equatriker, har varit lärare på utbildningen i hästturism i flera år, har ridit sen hon var liten, höll på med NH och western när det blev populärt men gick för flera år sen över till centrerad ridning. Har varit körlärling hos Alf Olofsson och håller på med avel. Bor ihop med en hovslagare och har en gård med sex hästar. Chili står i ett jättefint stall, en rad av uteboxar, som H byggt. Jag kunde inte ha hittat ett bättre hem åt Chili.

Grey har flyttat en mil hemifrån och står i ett stall tillsammans med fyra andra hästar. Han har en ny bästis, en shettis, som han älskar. Det är två fodervärdar som delar på ansvaret. Båda är vuxna och har haft häst tidigare, dom har barn som rider och en av dom är utbildad hovslagare. Dom gillar verkligen Grey och har tagit arbetet med att få igång honom på stort allvar och jobbar försiktigt och målmedvetet med hans igångsättning. Känner mig fullständigt trygg och nöjd med Greys placering och det gör förmodligen att det känts så lätt att släppa iväg honom.

Så nu väntar jag bara på att M:s hästar ska flytta in i byn. Japp, det är två nya på väg in i byn. Så jag kanske får mig en nyårsritt, vem vet.